Lullaan

jag trivs verkligen som fisken i vattnet i detta område vi bor i. så lugnt och lite nära landet. men något jättekass med det är att här är så mycke katter. och alla är helt sjuka i huvet. följer efter en när man går och stirrar med sina äckliga stirriga elaka ögon. redo att attakera när som helst. de följer tillomed efter när man är ute med ebba. liksom ingen respekt för en hund som väger 40kg mer än dom.

det hade säkert inte varit så hemskt om inte jag varit sjukligt rädd för för odjuren.

men varje dag som jag ser en katt ligga i en buske eller sträcka ut sin feta kropp mitt i gångstigen så tänker jag att denna katt är någons. varför i hela friden ligger den där själv då? jag kan inte förstå hur någon kan köpa en katt och döpa den till ett sött namn för att sedan ha den som utekatt! då kan man inte vilja va med sin katt eller bry sig alls.

sen blir gravid, loppbiten och hamnar säkert i slagsmål varannan dag. förstår det inte, förstår det inte, förstår det inte.