Lullaan

tårarna sprutar och näsan rinner. jag klarar inte av såna pogram men jag kollar ändå. reprisen av hjälte-galan är det den här gången. sånna fina människor. tvekar inte att hjälpa nån annan fast det är farligt för dom själva. jag vet inte vad jag själv hade gjort i de olika situationerna. det vet man nog bara när man står där. 112 hade varit det lättaste.

snart ska jag bege mig till stp och grossen. jag vet att där existerar inte många hjältar. där får de mig att gråta av andra saker än hjälte-galan. vissa är dock fina där. damen med röd jacka som hjälpte mig förra julen när jag började gråta. eller caroline som hjälpte den utvecklingsstörda mannen att slå in en present. små saker, som jag kommer komma ihåg forever and ever.