Lullaan

long time no seen. jag stod och fyllde på cigg när jag hör den bryska stämman "heeeej louiiiiise." nämen, irene, my love.

den runda kroppen som är lika lång som bred, de långa naglarna som är målade i en gräslig färg för att dölja spåren av år av kedjerökning. huden i ansiktet har också fått sina spår. pigmentfläckar och allmänt glåmig. håret är råttfärgat med en highlighter av grå, otvättat. och trots allt detta sprider sig ett leende som når upp till öronen. när hon ler sådär innerligt så ser hon precis ut som grinchen, skrämmande likt, förutom den gröna färgen då.

"vad blek du ser ut louise." oh, tack! precis vad man vill höra. men ärlig som ett barn som vanligt.

igår efter träningen så stack jag till mcd. där stod en ny bakom disken. eller jag tror han va ny för han va lite osäker. det var en söt kille. "kocken" glömde min beställning så det tog en väldans tid. den söte blev arg på kocken och sen gav han mig en extra dippa för jag hade fått vänta. loovley.

inatt drömde jag om dig. du hade blivit tjock, ful och hade långt hår. det är karma, you know. akta dig. eller nä, gör inte det. du förtjänar att vara tjock och ful. jag tror stenhårt på karma, det är nog earls fel.


inatt måste jag ha med mig någon hem. det är inte för något annat syfte än att jag inte kan få av klänningen själv. lyckas jag inte så får jag sova i stp, så får mor hjälpa.