flickan i den röda kappan

vi ringas in gata för gata, hus för hus.
rädslan förlamar oss, varje rörelse, varje ord kan vara fel.
vi försöker smälta samman med stenen, med väggarna, att inte existera.
och att aldrig släppa taget om den hand vi klamrar oss fast vid.


när jag läste detta som inledning på mitt tal, i tvåan tror jag det var, så darrade min röst. antingen var det gråt eller nervositet. kanske en blandning. men i min klass var det inte nervöst att redovisa egentligen för det var alltid bara ca. 5 st som lyssnade. alla andra hade annat för sig.

kan min favoritbok ha något att göra med jackan jag gått och suktat efter?
men vilket fall som helst så har jag en sån jacka nu, och jag trivs riktigt bra i den.

mamma och jag åkte till obs för att, ja av ingen anledning alls. så blev vi hungriga. stannade på det där stället med tre resturanger på rad och bestämde oss för den längst till hö. beställde en pasta carbonara, 80 spänn kosta den! och fyfan va den smaka illa. så besviken jag blev. mat är liksom viktigt för mig. fanemig kriminellt att ta 80 spänn för nått som dom kunde serverat till grisar. bojkotta stället säger jag.

blev iaf köpt två julklappar. bra framförhållning kallar challan det.

Kommentarer
Postat av: Jenny

Vem säger att det var en han? ;)

2007-11-06 @ 18:10:22
URL: http://tiiingeling.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0