Lullaan

mitt hjärta slutade slå för en liiten stund och jag slutade andas. det kändes som om tiden stannade. sedan läste jag, medan mina ögon fylldes av tårar, sedan läste jag igen och igen. vet inte om det var lyckotårar, det kändes så. men dom ville iaf inte sluta rinna. "vi tar det som det kommer" okej, lets do that. kan man vara glad samtidigt som man är lessen? min hjärna känns som en jävla soppa just nu.

men gör den inte alltid det? =)